Mar/090
Dokumentär om TPB
Dokumentärfilmaren som gjorde “Steal this film” är igång med sitt nästa projekt, eller kanske en uppföljning på det tidigare, och filmar just nu TPB-AFK. Det är en skildring av The Pirate Bay ur en strikt dokumentär synvinkel, och lovar mycket med tanke på materialet kring rättegången och överklagningarna så fort domen faller.
Kan det bli en dokumentärfilm med samma tyngd som The Decline of Western Civilization månne? Jag ser fram emot att se denna film om 20 år och berätta för barnen med samma energi som nutidens “äldre” berättar om 68-vänstern.
Läs även andra bloggares åsikter om the pirate bay, tpb, steal this film
Mar/090
Max Peezay – dagens (gårdagens?) citat
“- Det är skönt att slippa trängas med andra artister på en väldigt begränsad spellista”
Det ju så att man vill utropa “Halleluja!”. Max Peezay visar på en diversifiering som måste ske, och som hålls tillbaka idag av… just det, våra vänner på skivbolagen.
Mar/090
Flashback till… Flashback
Rättegången mot The Pirate Bay påminner i mångt och mycket om flashbacks resor i det svenska rättssystemet, när det begav sig. Både gångerna har de anklagade ställt sig på radikal informationsfrihets sida, om än åkallandes olika argument, och myndigheterna (påhejade av privata intressen) har ställt sig på det strikta upprätthållandet av Svea Rikes Lag.
Frågorna är inte de samma, men uppdelningen av kombattanter och slagfältet delar många gemensamma kännetecken. Inställningen både från myndigheter och de anklagade påminner mycket om vårt aktuella rättsfall. Båda sidorna hävdar en övertygelse och vill att lagen ska stå på deras sida.
Flashback har ännu inte försvunnit, och är idag snarare starkare än vad de var vid stämningen (2003). Namnet flashback är idag nästan en vardagsterm, och förvånande många smyger in där för att glutta vem “kändisen med knarkproblemet” var eller för att föra en diskussion om just deras hjärtefråga i ett forum helt befriat från politisk korrekthet.
Detta är inte på något sätt en instruktionsmanual för hur och varför man borde stänga dessa sidor, snarare är det en påminnelse och någon form av upprop för en lugnare, vettigare behandling av detta fenomen. Vi måste få ett samlat grepp om internetfriheten, vi måste få ett samlat grepp om de lagstiftningar som påverkar denna. Jag är inte tillräckligt politiskt bevandrad för att veta hur något liknande fenomen behandlats med framgång, men på ren instinkt så förstår även den grönaste betraktaren att någon form av samförstånd måste nås för att lösa problemet. Och problemet är inte Flashback och The Pirate Bay, eller myndigheterna för den delen, utan problemet är deras kollisionskurs. När ska vi på allvar föra in denna mycket stora bubbla från frysboxen in i det svenska samhället? Varför ställer sig så många människor (notera att ordet ungdomar _inte_ används, “klapp på huvudet”-retorik hjälper inte!) bakom en av myndigheter benämnd olaglig verksamhet. Varför är det ingen som ställer de här frågorna?
Varför är det kollision efter kollision mellan de två lägrena utan att någon inser att ett helhetsperspektiv krävs för att undvika dubbla huvudstångningar i väggen gång efter annan? Varför varför varför…
Sep/080
Vi är inte hackers
Jag fick mitt första mail i egenskap av bloggskrivare igår, och för att hedra det så ska jag helt enkelt besvara de frågor jag fick här i bloggen. Dock så tänker jag precis som Fredrik Reinfeldt gjorde när han chattade på dn.se endast besvara de frågor som passar mina syften: [...]du skrev om hackerideologin, men rätta mig om jag har fel, de är ju bara småungar som pajar saker?[...]. Det är sant att “hacker” i dagens media innebär i princip cyberterrorist/tjuv/sabotör men den riktiga innebörden är nästan motsatt. En hacker är en helt självpåtagen etikett och stammar från 60talet då ett hack var något som studenterna på MIT använde för att beskriva alla former av att lura system att agera på ett annat sätt än de var tänkta att fungera. Ett slags intelligent practical joke, vare sig det var att ändra de lappar som ett lags fotbollsklack höll upp för att heja på sitt eget lag så att det visade fel hejaramsa (eller en obscen variant av den ursprungliga) eller att få en dator att agera på oförutsedda sätt. Det var inte förstörelse man var ute efter, utan att på ett enkelt och effektfullt sätt illustrera svagheter i varandras system (t.ex att man borde låsa dörren om hejaramsorna). Om man förstör något under loppet av sitt “hack” så förtar det oftast värdet av handlingen då det uppenbarligen inte var tillräckligt välplanerat eller “snyggt” utfört.
Min poäng med hackerlitanian är inte att flertalet på internet idag är hackers, däremot så är många av oss direkt eller indirekt influerade av dessa hackers då deras ideal följt med många webmasters, moderatorer och tjänster (t.ex Google). Jag hävdar att forum som Flashback och fildelningssajter som PirateBay inte existerat utan visionärerna. Oturen som just PirateBay haft är att de är först att sätta sina ideal mot en branschorganisation. Innan dess så har motparten i diskussionerna alltid varit moralbranschen, det vill säga kyrkan i amerikanernas fall och kvällspressen i svenskarnas. Piratebay verkar i min mening i linje med hackerns andra imperativ “information wants to be free”, samma imperativ som skapar Streisand-effekten. Vilken förövrigt borde döpas om till Streisand-naturlagen, för ingen kommer rå på den. På tal om det så hade jag ur ett rent underhållningsperspektiv gärna sett EU försöka registrera och kontrollera bloggare. Internet är ett instinktivt system och försvarar sig vildsint mot sådana försök till kontroll från utomstående. Min förutsägelse är att bloggningen skulle bli mer populär än någonsin, och många skulle hålla med mig om detta. Min ödmjuka försök att överbrygga detta kulturgap är denna blogg, och återigen, behandla inte internet som en förlängning av offlinevärlden. Förstå att förstå att ett samhälle som existerat i nu nästan 50 år har skapat sin egen kultur, och man måste förstå en kultur innan man kan hoppas förändra den. Imperativ nummer tre är kanske det som lever kvar starkast på internet: “mistrust authority”
Sep/080
Wikifilosofi
Varför tycker vi som vi tycker, vi “computerati”. Ofta så står vi på kollisionskurs med media så fort en fråga gällande vår domän avhandlas, men många av oss kan inte motivera vår inställning och moral. I diskussioner så faller många argument platt, och vi som växt upp ute i de digitala fältens frihet är till stor del okunniga om vår egen historia. De stora ideologerna som föregick oss har lämnat sina tankar i det allmänna medvetandet, och vi har sugit upp dem genom mellandhänder och omskrivningar, men aldrig kunnat redogöra för varför vi tycker att fildelning inte bara är “bra” utan även rätt. Och varför vi tycker att PirateBay inte bara är bekvämt för oss, utan också en legitim institution som förtjänar dess plats i det svenska samhället.
Hatet mot Microsoft är en av de saker vi håller som en gemensam sanning, men som med så mycket annat så har de ursprungliga orsakerna fallit i glömska. Microsoft var en av föregångarna vad gäller operativsystem som riktade sig till slutanvändare, i det att de försökte göra en dator användbar för människor som inte besatt några större kunskaper om mekanismerna som styrde den. Kodarna var självutbildade hackers och hade därför en stor del av oss på sin sida. Först när Microsoft blev de första att jaga piratkopierare på bred front blev de skydda som pesten, till en stor del för att de inte insåg att piratkopieringen som spritt Windows 3.11 gjorde lanseringen och vinsterna från Windows 95 möjliga. Kapitalismen som sågs genomsyra företaget gjorde att communityt vände dem ryggen, och sedan dess är Microsoft persona non grata bland oss. Idag är det mer att “de är giriga” och “deras produkter är dåliga” som ges som anledningar, men faktum är att det är utan tävlan världens mest använda operativsystem och kontorssviter. Ändå kommer företaget aldrig att undkomma spott och spe var de än vänder sig idag.
På samma sätt uppfattar vi fildelning, och PirateBay som i media får bära hundhuvud för alla mänsklighetens brott, som en legitim sysselsättning utan att riktigt kunna motivera varför. Vi har alla fått ta del av hackerideologin, men få av oss har läst eller hört något som kommer direkt från ideologerna. Vilket är ännu en orsak till att det så sällan får något gehör utanför. Den breda massan av de urspungliga grundarna av internet ansåg att all information skulle vara tillgänglig för alla, alltid. Man ansåg att så många problem skulle lösas på det sättet att de bieffekter det skulle få skulle vara överkomliga, och mycket av de saker som finns idag har vi att tacka för den grundsynen. Fri information innebär också en slags evolution av idéer och lösningar, dåliga saker slås ut av bra och gehöret de bra får bevisar deras livskraft. Wikipedia är något som aldrig skulle existera utanför internet, men tack vare it-ideologin så har miljontals människor slutit sig tillsammans och inte bara skrivit utan också finansierat (!) världens största uppslagsverk. Och i en jämförelse mellan wikipedia och encyclopedia britannica, världens största kommersiella uppslagsverk så visade sig att felprocenten var någon promille, och att wikipedia som var gratis var i princip lika informativ och korrekt som britannica.
Vår grundsyn skapar den nya världen, och vi måste informera oss om varför vi tycker som vi tycker och lära oss vår historia, precis som alla andra folkgrupper. Lära oss vår historia så att vi kan skapa vår framtid
Sep/080
Vi som suckar när gammelpressen hackar på PirateBay
Vi är en stor generation, under en väldigt lång tid så var åttiotalisterna världens största. Vi kommer antagligen utgöra nästa propp i arbetslivet, och nittiotalisterna kommer tacksamt skjuta bort oss när den tiden kommer. Vi var den första generationen som växte upp med datorer, och den första som såg WarGames som en realistisk möjlighet (vi såg den på matiné). Vi var också den generation som startade många av de internetmöjligheter som idag anses som naturliga. Vi fick otroligt mycket uppmärksamhet i pressen när vi var unga. Vi kunde programmera videobandspelare, manövrera datorer och förklara mobiltelefoner intuitivt för de gamla. En nisch av oss blev “the computerati”, de som först testar nya datorer, tjänster och hemsidor. Det var vi som sa till alla våra datorilliterata vänner att gå till google (och gjorde tjänsten stor) för att vi visste att de inte kunde misslyckas där. Många stannade länge på altavista, en del försvarade webcrawler med näbbar och klor. De flesta av oss har spelat något onlinespel, kanske till och med tävlat. Vi gjorde CS stort.
Nu suckar vi varje gång gammelmedia ska på och hacka på PirateBay. Inte för att vi håller med PirateBay i allt, utan för att frågorna som tas upp är ofta väldigt intressanta och främjar diskussion, men ändå ska vareviga möte präglas av missförstånd och förklaringar, en totalt oinsatt programledare/kolumnist/krönikör/spyfluga (Aftonbladet/Expressen) som kämpar med begreppen och ett drev som ska hetsa upp frågorna till oigenkännlighet. Och det är bara de tekniska frågorna. Ideologin som ligger bakom PirateBay, som är allmän kunskap bland oss internetvarelser får aldrig någon uppmärksamhet, förutom i missförstånd då.
Det som gör PirateBay så intressant är att det drivit en fråga till sin spets, med en ideologi om informationsfrihet i ryggen, och detta har gammelmedia inte förstått. GNU-projektet, Linux och så vidare är viktiga punkter i formandet av det moderna internet och jag utmanar vem som helst att hitta en reporter som förstår grunderna i detta. Linux har skapats för att vara gratis. Det är en fullgod ersättare till Windows, och kostar alltså ingenting. Man kan till och med ladda hem den från folk som upplåter sin egen internetförbindelse för att sprida programvaran. Förstå hur och varför Linux skapades och spreds så kanske ni kan börja förstå Streisand-effekten. Och varför man inte vill ta bort något från PirateBay. Och varför man anklagar TV4 som skapare av krisen. Och också varför FRA exploderade i nyllet på regeringen. Det är ett annat landskap, och det finns mycket intressant att diskutera, men gammelmedia tycks vara nöjda med att låta det blåsa över huvudet på dem, på ett stort sätt.