Oct/080
Låtom oss censurera
En finsk spelsajt upptäcktes ha ett spel på sin server som går ut på att man ska gå in i en skola och skjuta de övriga barnen (också beväpnade) innan de dödar dig. Föräldrarna i Finland är rasande. Låtom oss böja våra huvuden. Vid allt som är gott och heligt, låtom oss censurera.
Dakota Fanning som jag berättade om tidigare, spelade ett våldtäktsoffer vid den späda åldern 14 år (rollfiguren var 13). Trots att inget naket förekommer upprör filmen väldigt, och distributören tvingas till slut att dra tillbaka filmen från biosalongerna. Låtom oss böja våra huvuden. Vid allt som är gott och heligt, låtom oss censurera.
Man upptäcker att The PirateBay länkar till ett förundersökningsprotokoll från morden i Arboga. Trots att dokumentet är offentligt upprörs Sverige hur respektlöst pappan till barnen behandlas när dokumentet finnes innehålla obduktionsbilder på barnen. Låtom oss böja våra huvuden. Vid allt som är gott och heligt, låtom oss censurera.
Vi håller på att arbeta oss in i ett hörn här. Så fort någon blivit drabbad av någonting så är det heligt? Och yttrandefriheten ska inskränkas. Och Aftonbladet och Expressen ska lokalisera sin moral och “rasa”. I alla ovanstående fall finns det människor som anser sig vara offer. Fine. Det är väldigt synd om dem alla, särskilt de som förlorat närstående. Men deras lidande ska inte påverka yttrandefriheten. Är någon så smaklös att de gör ett spel där man ska skjuta ungar i en skola, så låt dem göra det. Och är det någon som är nästan lika depraverad som vill spela det, så gäller samma sak. Man. Kan. Välja. Att. Inte. Titta. Men nu har jag sagt för mycket. Kanske upprört någon. Låtom oss böja våra huvuden. Vid allt som är gott och heligt, låtom oss censurera.
Sep/081
Kampsport och datornördar
Vad sambandet än är mellan kampsport och datorprogrammering så är det ett faktum att väldigt många programmerare sysslar med det och anser att det hjälper dem i deras arbete. Populärast är aikido, kendo, tae kwan do och karate. Dessa har ett klart fokus på mental disciplin, avslappnad medvetenhet och kontroll, som kontrast till rå styrka.
Detta är utan tvekan en bidragande faktor till varför internets kultur ser ut som den gör, inställningen att det är vissa saker man inte kan styra utan snarare endast kan påverka. Slutanvändares strömningar från en plats till annan har liknats vid havströmmar, där vi inte kan påverka utan får nöja oss med att se slutresultatet, och kanske ömsint påverka riktningen.
Detta är i enlighet med många kampsporters grundprinciper, om att man ska använda en motståndare styrka mot honom, och att få saker kan påverkas med blott råstyrka.
När man försöker reglera ett motvilligt system så kommer det att spränga vallarna, på samma sätt som en flod som blir permanent uppdämd. Politiker, tänk ömsint påverkan när ni bestämmer er för att förändra saker.
Sep/080
Lite genuin datorfilosofi
Två forskare som sysslar med internets framtid är Nicholas Carr och Kevin Kelly, och de är i stort sett överens om vad som kommer hända inom den närmaste framtiden på internet. Tendenser som redan nu syns är att mer och mer information slutar existera på lokala hårddiskar och börjar migrera mot att vara upplagt på nätet, och detta är enligt de båda en fingervisning om vad som komma skall. När överföringshastigheter ökar, och kostnaden för lagringsutrymme minskar, kommer trenden vara att vi hellre lagrar vår information online och därmed också till slut kommer processa den där. Det finns flera fördelar med detta: den är säkerhetskopierad, vi har tillgång till den överallt och vi kan väldigt enkelt dela med oss. Även att ditt fönster in till informationen kommer spela mindre och mindre roll i och med detta, när arbetet utförs på servrar krävs mindre av din arbetsstation.
Ju längre tiden går desto mer och mer information kommer dras in i “molnet”, som den gemensamma maskin internet bildar ibland kallas, och våra fönster in i molnet blir helt enkelt just det: fönster. Och molnet kommer växa i takt med våra behov, hittills har det växt sig dubbelt så stort vartannat år i femtio års tid.
Och vad blir så resultatet av detta? När forskningsdatan inte längre räcker till tar forskarna till sin människosyn och livsfilosofier och resonerar kring dem. Kelly föreslår att vi kommer få en halvt medveten maskin (ofta betecknad som den semantiska webben) som assisterar oss i vårt dagliga liv. Nästa naturliga utveckling är en högre interaktivitet mellan system, med till exempel system som inte längre bara förmedlar vad vi skriver utan också förstår och förutser åt oss. Molnet kommer helt enkelt att hjälpa oss i vårt dagliga liv, tills det att vi inte kan leva utan det. Kelly likställer det vid alfabetet, och försöker att förmedla en känsla av att det bara är ännu ett verktyg som kan få oss att bortse från det som inte är viktigt och låta datorn sköta det i en större utsträckning.
Nicholas Carr väljer ett annat synsätt. Han ser det som ett problem att vi börjar se kunskap som något ytligt, att vi inte längre kommer att kunna sköta saker utan internet men framförallt att det förändrar sättet vi tänker. Att hela tiden ha internet som lösning kommer att leda till, i hans mening, att våra hjärnor aktivt bortser från information på grund av tillgängligheten online. Han tar också fasta på viss forskning som antyder att vårt uppmärksamhetsspann krymper, och att vi skulle förlora vår förmåga att tänka djupt på enstaka problem under längre tid.
Vilket åsikt som är rätt eller fel får tiden utvisa, men i mina öron känner jag igen den negativa Carrs antydningar från de som ansåg att TVn (och senare videobandspelaren) skulle förslöa befolkningen. Och fördumma. Vilket också boken har anklagats för, så fort dess användning varit annan än nobel förmedling av vetenskaplig information. Ny teknologi vinner mark på sina meriter, inte på folks åsikter om den. Inga av våra problem är nya, det kanske är dags att lära sig det nu, och förstå att vare sig man vill det eller inte är morgondagen redan här.
Sep/080
FörsvaretsRadioAnstalt
Jag har fått lite frågor om varför jag inte pratar om FRA i min blogg. Jag tror att alla som läst vad jag skrivit kan gissa sig till mina åsikter i frågan, och kunskapsmässigt kan jag inte konkurrera med allt välgenomtänkt och insatt som skrivs i frågan. På senaste tiden har uMedia plockat upp lite här och där, men det måste sägas att det är bloggar som gäller i frågan.
Man kan lätt bli paranoid när man ser hur till exempel telekompaketet behandlades i utvecklingsMedia, det vill säga inte alls, men det är nog till största delen okunskap som motiverar detta. I tidningar och TV litar man mycket till nyhetsbyråerna, och de rapporterar endast det som är intressant ur stora perspektiv, och man glömmer lätt bort de regionala delarna.
Jag kan varmt rekommendera Mark Klamberg, fastän det nu verkar som att han tagit en paus från bloggandet. Han satt på en del förtroendeposter i folkpartiet, men avgick som en följd av att lagstiftningen gällande FRA fick stå kvar.
Även HAX, som alltid, rekommenderas. Och sedan finns det professor Dennis Töllborg som har funderat tillräckligt länge för att inte bara erbjuda kritik utan också en lösning. Tyvärr har inte Dennis någon blogg, utan där får jag hänvisa till uMedia.
Jag tror att det viktigaste jag kan säga om FRA är att du borde engagera dig. Först och främst läsa in sig på vad det är som föreslås, och hur det påverkar dig. Om du känner att det inte är något som är förenligt med din syn på Sverige, agera!
Sep/080
E-säkerhet och Sarah Palin
Metro skriver idag om hur man anhållit en man vid namn David Kernell för intrånget i Palins e-postkonto på Yahoo, och avbrutit en pågående fest i mannens lägenhet med en husrannsakan. Puh, vilken tur att ännu en sådan illvillig brottsling förs inför en domstol och döms till löjligt höga böter och fängelse.
USAs jakt på hackers har alltid präglats av idén att de är cyberterrorister, och behandlas därför som vilka terrorister som helst. Att hus stormas av SWAT poliser som spränger sig igenom dörrar och fönster i en symfoni av koordination och machismo bara för att hitta en tonårig pojke sittandes framför en IBM 486 är inte ett ovanligt inslag i hackingens historia. Två australiensiska pojkar som faktiskt lyckades ändra en satellits omloppsbana fick den behandlingen. Kevin Mitnick fick utgöra exempel för en hel generation hackers och fick till och med det numera klassiska straffet “får inte lov att röra någon eletronisk apparatur”, som används flitigt i filmer för att illustrera en hackers kompetens. De exempel jag lämnar är vad som kallas blackhat (systemförstörande) hackers, och har sällan eller aldrig någon kommunikation med hacker-communities. De är även inom denna lilla nisch av människor enstöringar, då de är helt besatta av sin konst och många psykologer betecknar dem som “generellt maniska”.
Sedan finns det whitehat hackers, som gör ungefär samma saker som blackhats gör, men med ett annat syfte och arbetssätt. De arbetar som grupp, och målet är istället för att utnyttja svagheten att informera tillverkaren/programmeraren om problemet så att det kan korrigeras. Detta kan beskrivas som ett intellektuellt spel, ungefär som schack, där man mäter sina kunskaper och “skills” mot det bästa som världen har att erbjuda.
Whitehats har tillfört datorvärlden oerhört mycket, hade det inte varit för dem så hade blackhats regererat datorvärlden utan inskränkning. Men faktum kvarstår att de inte hade haft särskilt mycket att attackera om mjukvarutillverkare faktiskt satsat på att bygga säkra system, vilket de inte gör. Att bygga säkra system kostar pengar, tar tid och fördröjer lanseringar av nya tjänster. Absolut säkerhet är inte möjligt, men övervakningsbar säkerhet är, det vill säga att intrång i alla fall identifieras när de sker. Så är inte fallet med dagens system, och svagheternas avslöjande står och faller med hur öppna hackers som knäcker dem är med information. Så regeringens kompromiss har varit att tillåta halvtaskigt säkrade system, och sedan skoninglöst jaga de som utnyttjar de gigantiska säkerhetshålen. Och ge dem böter de aldrig rimligtvis kan betala. Och sätta dem i fängelse i tiotals år, trots deras späda åldrar.
Sarah Palins intrång, trots att det var ett “socialt” hack och inte riktigt passar in i sammanhanget, borde i mitt tycke inte leda till något allvarligare straff. Men eftersom man har konstaterat att A: “Brottet är lätt att begå” B: “Brotten är dyra att förhindra” så har man kommit fram till C: “Vi höjer straffen vansinnigt högt för avskräckningsexempel är kostnadseffektiva”. Och underförstått: “Och vi bryr oss inte om de individer som får lida för detta”.
Sep/082
Forumfolk och anonymitet
För första gången trillade jag in hos Alex Schulman, en välkänd bloggare, och han diskuterade de där jobbiga forummänniskorna som skvallrar. Ni vet vilka de är, de som inte respekterar någonting och inte kan vänta på att få lov att kasta skit på folk, ofta helt oberättigat. Alex berättade hur han avskyr dessa människor. Jag kunde inte låta bli att känna det där kliandet i fingertopparna som signalerar att jag är irriterad och måste få säga det till någon. Förklara saker.
Anonyma forum:
Tre: Det är roligt.. Riktigt riktigt roligt.
Två: Jag är tillbaka vid min alma mater, datorfilosofin. Men den är viktig. “No bogus chriteria”, det vill säga inga påhittade bedömningskriterier. Man ska bedömas på det man gör, inte vad man är. Genom att tillåtas ta ett nick eller ett handle koncentreras diskussionerna på det man sagt, inte på vem man är. Om man vill föra en produktiv diskussion är det ofta bra att vara anonym, personangrepp kan helt enkelt inte förekomma…
Ett: Anonymitet är viktigt för att folk ska säga våga vad de verkligen tycker och tänker… Annars blir det ofta så tillrättalagt att bara politiskt korrekt skitsnack kommer ur diskussioner. Forumet ifråga innehåller ingen eller väldigt, väldigt lite politisk korrekthet
Ehhh, noll?: Tänk polisen utan anonyma tips. Tänk tidningen utan anonyma källor. Och så vidare. Anonymitet är sedan länge ett schysst recept på sanning, hur tråkigt det än är. Anonymitet kommer fortleva på internet, hur tråkigt/roligt det än är.
Sep/080
NSA inför domstol
Tidigt idag plockade idg.se upp nyheten att EFF (Electronic Frontier Foundation), den antagligen största organisationen för mänskliga rättigheter och integritet på internet stämmer NSA (National Security Agency) och i förlängningen även George Bush och vicepresident Dick Cheney. NSA är USAs signalsspaningsorgan, det vill säga FRAs motsvarighet i landet, och har enligt stämningsansökan ägnat sig åt i högsta grad olaglig verksamhet i form av massavlyssning av amerikanska medborgare sedan 2001. Stämningen gäller tiden innan “The Patriot Act”, som (än så länge oprövat i domstol) legaliserar massavlyssning om det ligger i landets säkerhetsintresse. EFFs stämningsansökan är ett civilmål då President Bush när “The Program”, som massavlyssningsprogrammet enkelt kallades, 2005 avslöjades beslöt att förhindra domstolar från att ta upp fallet som ett brottsmål. Programmet möjliggjordes av att alla telefonoperatörer (utom en, som sen drabbades av sanktioner av den amerikanska regeringen) frivilligt gav NSA tillgång till deras knutpunkter. Vid tillfället saknades helt mandat att överhuvudtaget avlyssna utan godkännande av FISA, en specialdomstol som skulle avgöra enskilda frågor, och FISA kände fortfarande vid 2005 inte till att avlyssningen skedde. Hela stämningsansökan finns länkad här.
I första halvan av 2008 röstades tillägg till avlyssningslagen i USA igenom, och därmed var avlyssningen helt laglig. Numera går det inte att få någon information om hur bred USAs avlyssning är då den är A: laglig och B: hemligstämplad, det gyllene receptet för underrättelsetjänster. Journalister som avlyssnats har till dags dato inte fått någon form av upprättelse för avlyssning av dem och inskränkningar i den s.k angivarskyddet, som i USA är traditionellt väldigt starkt. Lawrence Wright till exempel som skrev den kritikerrosade boken “Al-Qaida och vägen till den 11:e september” fick ett samtal från FBI som undrade om hans kontakter med en person vid namn Caroline. Caroline var hans dotter, vilket han förklarade, men fick ingen förklaring till hur och varför hon var intressant för FBI.
Bob Woodward som var en av de reportrar på Times som avslöjade Watergateskandalen sammanfattade det väldigt bra när han sa: “Bush gör det som Nixon gjorde, och mer. Men han har varit smart nog att till största delen legalisera det först”. En lång intervju med Bob finns här, på besök på googles videoserie @googletalks.
Lite skrämmande i denna historia är att EFF som nu levererar stämningen ändå klassificerar Sveriges FRA-lag (Lex Orwell) som den mest långtgående signalspaningslag som införts i någon demokrati någonsin.
Sep/080
Sarah Palin – brottsoffer eller bara pantad?
Man kan tycka att en guvernör och potentiell statschef borde man ha en rimlig förståelse av säkerhet på internet, men så är tydligen inte fallet med Sarah Palin. Den presidentkanditat som presenteras som det ungdomliga alternativet (med parhästen: det förhistoriska alternativet) har uppenbarligen inte en susning om varken vad som krävs av henne i form av dokumentation avseende hennes arbete (handlingar måste upprättas för att styrka korrespondens hon håller i egenskap av statsanställd) eller en grundläggande förståelse för e-säkerhet.
Anmälan som gjorts avseende “hacket” är löjlig, hennes agerande är som att lämna ladugårdsdörren öppen och vänta sig att alla djur snällt och vänligt stannar inne i ladan. En väldigt naiv inställning… Information vill vara fri. Och bör vara fri. Det är positivt att veta vad makthavare sysslar med när de inte tror sig övervakade, och detta uppväger vida de eventuella nackdelar sådana intrång kan ge. Och frågan är om det borde klassificeras som ett brott överhuvudtaget med tanke på hur informationen skyddats.
Till skillnad från de som i samband med en användares publicering av Arbogafallets förundersökning kritiserar och hotar med begränsningar i offentlighetsprincipen anser jag att offentlighetsprincipen aldrig avsågs som en rätt som skulle brukas endast när det var bekvämt. Gör det offentligt, för alla (det vill säga: svenska medborgare, inte bara svenska medborgare som råkar vara journalister), alltid. Man kanske till och med kan använda sig av det utmärka distributionsnätverket som ThePirateBay faktiskt besitter och publicera ALLA förundersökningar där direkt. På samma sätt anser jag korrespondens som upprättats på alla statliga myndigheter borde publiceras utan uppmaning, kanske de också via piratebay. Det skulle öppna för en sann insyn i vår makt. 9 miljoner granskande ögon är bättre än de 100 som råkar innehas av politiska kommentatorer.
Sep/080
Vi är inte hackers
Jag fick mitt första mail i egenskap av bloggskrivare igår, och för att hedra det så ska jag helt enkelt besvara de frågor jag fick här i bloggen. Dock så tänker jag precis som Fredrik Reinfeldt gjorde när han chattade på dn.se endast besvara de frågor som passar mina syften: [...]du skrev om hackerideologin, men rätta mig om jag har fel, de är ju bara småungar som pajar saker?[...]. Det är sant att “hacker” i dagens media innebär i princip cyberterrorist/tjuv/sabotör men den riktiga innebörden är nästan motsatt. En hacker är en helt självpåtagen etikett och stammar från 60talet då ett hack var något som studenterna på MIT använde för att beskriva alla former av att lura system att agera på ett annat sätt än de var tänkta att fungera. Ett slags intelligent practical joke, vare sig det var att ändra de lappar som ett lags fotbollsklack höll upp för att heja på sitt eget lag så att det visade fel hejaramsa (eller en obscen variant av den ursprungliga) eller att få en dator att agera på oförutsedda sätt. Det var inte förstörelse man var ute efter, utan att på ett enkelt och effektfullt sätt illustrera svagheter i varandras system (t.ex att man borde låsa dörren om hejaramsorna). Om man förstör något under loppet av sitt “hack” så förtar det oftast värdet av handlingen då det uppenbarligen inte var tillräckligt välplanerat eller “snyggt” utfört.
Min poäng med hackerlitanian är inte att flertalet på internet idag är hackers, däremot så är många av oss direkt eller indirekt influerade av dessa hackers då deras ideal följt med många webmasters, moderatorer och tjänster (t.ex Google). Jag hävdar att forum som Flashback och fildelningssajter som PirateBay inte existerat utan visionärerna. Oturen som just PirateBay haft är att de är först att sätta sina ideal mot en branschorganisation. Innan dess så har motparten i diskussionerna alltid varit moralbranschen, det vill säga kyrkan i amerikanernas fall och kvällspressen i svenskarnas. Piratebay verkar i min mening i linje med hackerns andra imperativ “information wants to be free”, samma imperativ som skapar Streisand-effekten. Vilken förövrigt borde döpas om till Streisand-naturlagen, för ingen kommer rå på den. På tal om det så hade jag ur ett rent underhållningsperspektiv gärna sett EU försöka registrera och kontrollera bloggare. Internet är ett instinktivt system och försvarar sig vildsint mot sådana försök till kontroll från utomstående. Min förutsägelse är att bloggningen skulle bli mer populär än någonsin, och många skulle hålla med mig om detta. Min ödmjuka försök att överbrygga detta kulturgap är denna blogg, och återigen, behandla inte internet som en förlängning av offlinevärlden. Förstå att förstå att ett samhälle som existerat i nu nästan 50 år har skapat sin egen kultur, och man måste förstå en kultur innan man kan hoppas förändra den. Imperativ nummer tre är kanske det som lever kvar starkast på internet: “mistrust authority”
Sep/080
Cara Burke och informationsfrihet
Jag klickade igår runt och försökte ta reda på mer om Iphones integritetsbugg (mer info här) och trillade in på en sida om Cara Burke. Fallet Cara Burke tycks vara relativt okänt i Sverige, men väldigt stort i Brasilien där det skedde och i England där flickan var ifrån. Som vanligt så letar jag inte på internets “framsida” utan gräver omkring på de mer suspekta forumen och vattenhålen där man tenderar att få mer information direkt från källan, och direkt under en av länkarna låg en bild på flickan mördad, styckad och staplad för att underlätta gärningsmannens fotografi av kroppsdelarna för ett mess till en kompis. Direkt efter mordet så gick ett sms iväg till samma kompis med texten “Wazzup joe i threw her head into a bag I’ll send you a pic of her pieces later”. Buggen i Iphone sparade bilden åt polisen, som utan större bekymmer kunde anhålla den unga mannen. Jag som förespråkare för informationsfrihet och hundraprocentigt integrigetsskydd från staten blev lite skakad av både bilden och användbarheten av det säkerhetshål i Iphonen som gjorde detta möjligt. Sådan kallsinnighet gör att objektiva resonemang snabbt försvinner till förmån för känslomässiga svar. (En parallell dragen till varför Peter Sunde från Piratebay inte ville debattera med pappan i Arbogafallet är väl inte alltför långsökt).
Bilden sitter fortfarande på näthinnan, men när allt sjunkit in en smula så inser jag att inget av det här har förändrat något. Internet skapades av och för förespråkare för fullständig informationsfrihet, och har därför inget att hämta från det gammalmodiga mediadrevet, tvärtom så är det de som bör lära sig av internet. Och “sanningar” som gäller i den fysiska världen är inte nödvändigtvis sanningar som gäller online. Folk måste sluta se internet som en förlängning av något som redan fanns, och börja se det som en helt ny värld, med en helt ny diskussion av värdegrund och inte bara en importerad sådan från kvällspressen eller andra representanter för moralhysteri.
Och så såg jag en hearing från riksdagshuset där olika förespråkare och motståndare fick komma till tals om FRA lagen. En professor i informationsteknologi förde på allvar fram synsättet att vi redan var så övervakade att vi lika gärna kunde låta FRA också få en liten titt. Varje operatör som passeras har teorietiskt en möjlighet att kolla vad det är dina mail innehåller, det är sant. Men från att ge enskilda kunniga tillgång till det de kan sno eller på annat sätt komma över till att ge innehavaren av våldsmonopolet i Sverige tillgång till vår samlade kunskap och korrespondens är väl ändå en rätt stor skillnad?
