datorfilosofi No bogus criteria

SitCen

När jag läste HAX blogg häromdagen om Stockholmsprogrammet nämnde han en institution som heter SitCen. Jag som är relativt intresserad av EU och dess processer har aldrig hört talas om detta, så jag började snoka runt. SitCen definieras av EUs egna informationssida så här:

Lägescentralen (SitCen, Situation Centre), är en enhet inom generalsekretariatet som policyenheten och den militära staben inrättat gemensamt. SitCen är EU:s gemensamma organ för insamling och bearbetning av underrättelseinformation. Informationen kan till exempel komma från medlemsländerna, från den militära staben, från EU:s satellitcenter eller från EU:s övervakningsmissioner.

SitCen är bemannat 24 timmar om dygnet för att kunna utföra kontinuerlig bevakning av kriser och konflikter, och stöder direkt KUSP och den militära kommittén under pågående operationer.

Av Wikipedia så här:

SitCen is the European Union’s Joint Situation Centre. It was set up to monitor common foreign and securicy policy issues such as Weapons of Mass Destruction and proliferation. Since February 1st 2005 it also comprises a Counter-terrorism (CT) unit.^[1]

The SitCen is directly attached to the High Representative and lead by director William Shapcott. The centre consists of three units: the Civilian intelligence Cell (CIC), comprising civilian intelligence analysts working on political and counter-terrorism assessment; the General Operations Unit (GOU), providing 24-hour operational support, research and non-intelligence analysis; and the Communications Unit, handling communications security issues and running the council’s communications centre (ComCen).

SitCen spelar alltså en informationssamlande roll inom den europeiska unionen, och tar del av ländernas underrättelseinformation. En utomstående kan tycka att sådan känslig verksamhet bör ha en djup folklig förankring, mitt tips är att 99% av svenskarna inte känner till att gruppen existerar.

Björn Fägersten skriver för Utrikespolitiska institutet:

Inom ramen för EUs lägescentral, SitCen, producerar ett antal utlånade underrättelseofficerare rapporter med hjälp av öppna källor, hemligt material från medlemsstaterna och EUs militära stab samt till viss del information från EUs egna källor, såsom EUs utrikesrepresentationer och personal inom EUs fredsfrämjande insatser. Information strömmar också in från EUs satellitcenter i spanska Torrejon som köper in kommersiellt bildmaterial, vilket analyseras för EUs räkning.

Sedan starten 1999 har SitCen utvecklats till en central nod för EUs underrättelsesamarbete. Efter att i ett initialt skede ha drivits från EUs utrikespolitiske talesman Javier Solanas personliga kansli fick lägescentralen förstärkning genom att sju av unionens medlemsländer stationerade underrättelseanalytiker på plats i Bryssel. Denna krets har nu utökats och sedan 2004 har även vissa säkerhetstjänster personal på plats i SitCen. Därmed kan hot mot EU, t.ex terrorism och spridning av massförstörelsevapen, analyseras oavsett om de betecknas som inre eller yttre hot. [...] Rent organisatoriskt är SitCen fortfarande kopplat till Javier Solanas kansli inom rådssekretariatet och fungerar utan något formellt mandat för sin verksamhet.

Totalförsvarets forskningsinstitut konstaterar i rapporten Lissabonfördragets konsekvenser för skydd och beredskap att:

Vare sig CCA eller SITCEN är stadsfästa i Lissabonfördraget

Så SitCen är förhåller sig någonstans mellan överstatligt och mellanstatligt, är varken förankrad i Lissabonfördraget eller tidigare fördrag, och sysselsätter sig med att samla in information för anti-terroristarbete. Oavsett vad man nu tycker om denna typ av informationsinsamling kommer den verkligt oroande biten, nämligen informationsutbyte med USA, som bland annat ska diskuteras i samband med mötet om Stockholmsprogrammet. Informationsutbyte med USA är notoriskt klurigt, eftersom de till skillnad från Europa saknar en tradition av “privacy laws”, och alltså inte sätter någon gräns för vilken information staten får samla in och vad de får göra med den. Detta gäller i ännu större utsträckning icke-medborgare, även om medborgarna själva endast åtnjuter det tunnaste av integritetsskydd.

För att postningen inte ska bli alltför lång så länkar jag till lite vidareläsning om ämnet:

TheGuardian – Secret EU security draft risks uproar with call to pool policing and give US personal data

The European Commission and the US homeland security department are also trying to iron out discrepancies in privacy laws to allow the wholesale exchange of data. The aim is to reach a binding international agreement this year or next.

TheGuardian – The surveillance society is an EU-wide issue

Second, to harness the digital tsunami[pdf]: “Every object the individual uses, every transaction they make and almost everywhere they go will create a detailed digital record. This will generate a wealth of information for public security organisations”, leading to behaviour being predicted and assessed by “machines” (their term) which will issue orders to officers on the spot. The proposal presages the mass gathering of personal data on travel, bank details, mobile phone locations, health records, internet usage, criminal records however minor, fingerprints and digital pictures that can be data-mined and applied to different scenario – boarding a plane, behaviour on the Tube or taking part in a protest.